Meny
Keramiken är komplex i sin enkelhet. Ett uråldrigt naturmaterial. Ett mineraliskt material med säregen hållbarhet. Samtidigt ett material med varierande tekniska egenskaper beroende på tillverkningsmetod och ett material som ställer höga krav på hantering och underlag.
Med god kunskap är det enkelt att välja rätt platta för ändamålet.
Keramikplattor av relativt poröst lergods.
Vattenabsorption på ca 10-20%.
Glacerade.
Nyansen i glasyr kan variera från olika tillverkningstillfällen.
Många olika format och färger.
Väggar.
Inomhus – torra miljöer.
Våtutrymmen – tillsammans med godkänt tätskikt/produkter.
Bostäder och offentlig miljö.
Keramikplattor av tätare lergods.
Vattenabsorption på ca 0,1 – 6%.
Högre hållfasthet än kakel.
Glacerade eller oglaserade.
Många olika format och färger.
Golv men även väggar.
Inomhus – torra miljöer.
Utomhus – klinker avsedda för temperaturer under 0ºC.
De flesta klinker tål golvvärme.
Våtutrymmen – tillsammans med godkänt tätskikt/produkter.
Bostäder och offentlig miljö.
Klinkers med extrem låg vattenabsorption (under 0,5%).
Mycket hög hållfasthet.
Glacerade eller oglacerade.
Slitage tåligt.
Frostsäkra.
Kan tillverkas i mycket stora format och i olika tjocklek.
I stort sett obegränsat användningsområde.
Små bitar av glas, keramik eller natursten.
Levereras på ark eller nät för att underlätta vid montage.
Mosaikbitarna är oftast mellan 10-90 mm.
Kvadratiska, rektangulära, runda eller oregelbundna.
Väggar och golv.
Inomhus – torra miljöer.
Krökta ytor.
Komplicerade mönster och figurer.
Pooler / Simbassänger.
Exempelvis: Granit, Marmor, Kalksten, Skiffer, Travertin och Sjösten.
Är sten som bryts i naturen.
Stenarter har olika egenskaper, vilket måste beaktas vid användning.
Inomhus och utomhus.
Våtutrymmen – tillsammans med godkänt tätskikt/produkter.
Bostäder och offentlig miljö.
Ett våtrum definieras av att det finns en eller flera golvbrunnar. Exempel på våtrum är badrum, tvättstugor, toalett och rum med värmepump. I våtrum-konstruktioner krävs ett tätskiktsystem. En lista över godkända tätskiktssystem finner du här.
Våtrummets underlag, golv och väggar och dess funktionalitet är avgörande för att arbete med tätskikt och plattsättning ska kunna genomföras.
Beroende på underlagts konstruktion (vad det är uppbyggt av) kan olika typer av förarbete eller bearbetning genomföras. Att avjämna golv eller spackla väggar är två vanliga sätt att bearbeta underlaget. Eventuella hål eller ojämnheter måste justeras innan arbetet med tätskikt kan inledas.
Funktionalitet innebär även ett bärkraftigt, torrt och rengjort underlag som är fritt från lösa partiklar samt spackelrester, färgspill och liknande. För att kontrollera att underlaget är funktionsdugligt kontrolleras det enligt riktlinjer. Rummets våtzoner, de keramiska plattornas form och storlek tas i beaktning. Vid montering ska underlags fukthalt vara så låg som möjligt. Temperaturen hos underlaget ska generellt inte understiga 10 grader.
Vilken lutning golvet i våtrum ska har avgörs av flera olika saker. Dels beror det på vilken del av våtrummet det handlar om, hur regelbundet ytan utsätts för vatten samt avståndet till den yta där dusch eller badkar är placerat.
Mot golvavlopp/brunnar ska det alltid finnas en lutning, detta gäller både underlaget under tätskiktet och ytskiktet. Det får absolut inte förekomma bakfall i någon del av rummet, det vill säga att tätskiktets yta lutar från avloppet/brunnen. Där en toalettstol, bidé eller liknande ska monteras krävs dock en plan yta.
Eftersom en vägg- eller golvkonstruktion med keramiska plattor i sig själv inte är vattentät, behöver underlaget och kringliggande utrymmen skyddas mot fukt. Tätskikt placeras mellan den underliggande konstruktionen, t.ex. vägg eller golv, och det som syns, som t.ex. kakel och klinker.
Vid materialskarvar, rör och andra genomföringar måste försegling av tätskiktet göras för att det ska vara fullständigt. Beroende på den förväntade vattenbelastningen är kraven i ett våtrum uppdelade i olika våtzoner. Klicka på knappen nedan för att läsa mer.